Så mycket jag inte vetat.
Visst har jag vetat att folk snackat, bakom min rygg. Men det finns dom jag nt trodde, gjorde det.
Det är det som gör ont, såhär i efterhand när det kommer fram. Jag vet jag var extremt blyg och sa nt ett skit. Men fattar ni inte, det var inte jag själv som gjorde mig blyg, det var ni. Jag var inte blyg innan, alla börja snacka. Vad gjorde jag för att förtjäna det? Klart man nt säger något, när alla skrattar så fort man öppnar käften.
Det är inte mig det är fel på, utan er.
Så fort jag fick chans att börja om, byta skola, byta liv. Då vågade jag igen. Men sen blev det likadant igen. Man kan tydligen inte komma ifrån sitt förflutna. En gång en blyg idiot alltid en blyg idiot. Precis så tänkte jag att det var. Men sen sa någon till mig, att sluta ta skit och stå på mig. Det gjorde jag, men hur fan blev allt då? Skit? nej det är bara förnamnet. Det blev mer än skit. Men tillslut blev det ju ändå bra eller kanske bättre iaf. Jag bestämde mig iaf tillslut att inte ta åt mig allt som folk runt omkring mig säger, det var liksom nt värt det. Skita i alla blickar.
Det är ju faktiskt mobbarna det är fel på nt mobb offret. Det är dom som mobbar, som är osäkra.
Stå på er. :)
Puss, <3
